Tänk att det som började med ett härligt lyckorus senare kom att sluta i min värsta mardröm. När jag blev sjuk i anorexi slutade sex vara något fint.
Jag väljer nu att skriva om detta då jag vet många som känner igen sig och att jag känner att det är dags.
Jag har inte bara missbrukat tabletter & mat, utan även sex & relationer. Detta är inget jag gått ut så mycket med. Skulden, skammen och förnekelsen har varit stor.
Fortfarande har jag svarta luckor från stor del av min tonårstid & jag undrar om jag någonsin kommer få tillbaka alla minnen för att kunna sätta ihop hela pusslet. Men för varje år som går blir allt tydligare & jag får helt enkelt känna tillit i att det kommer fortsätta så. För jag vill bli helt hel igen.
Inte sällan hör osunt förhållande till mat ihop med osunt förhållande till sex. Kroppen, vad den är till för och värd.
Sex har för mig under långt tid varit ännu ett sätt att skada mig själv & fly från verkligheten på. Ett av de värsta övegreppen är de som jag gjort mot mig själv, alla gånger jag haft sex när jag egentligen inte velat. Vilket jävla svek mot mig själv, som att säga dina behov är inte viktiga och dina gränser räknas inte. Bara leverera, tillgodose, inte klaga, bara göra det du ska. Ditt värde hänger på att leverera. Precis som att ha den perfekta kroppen, det ger en tillfällig kick & känsla av kontroll när annat inte går att kontrollera i livet.
Känn inte, andas knappt, bara gör det du ska. Fy fan, får mig att vilja spy bara jag skriver om det. Inte konstigt att allt kom att bli en stor blockering senare.
Sex har inneburit makt, kontroll, bekräftelse & ett sätt att manipulera för att få något annat på. Detta har lett till att jag inte kunnat njuta fullt av hela mig och livet. Självföraktet bara växte.
Jag har känt så mycket ilska kring detta vilket såklart gjort att jag blivit både sårad och sårat.
Kickarna blev högre & jag behövde mer för att bli ännu mer hög på detta rus och till slut utan att inse befinner jag mig i ett av mina mest sårbara ögonblick i livet & tänker hur f*n jag ska jag någonsin kunna läka denna förstöda del av mig själv igen.
Att umgås med rädda & det samhället kallar farliga personer får också farliga & rädslostyrda konsekvenser, det är en lärdom jag tar med mig. Om mitt umgänge mest består av olyckliga personer blir det svårt att fortsätta vara lycklig själv. Och det är lätt hänt att gränserna successivt suddas ut.
Jag behöver varje dag ta ansvar så jag befinner mig i rätt sammanhang där min självkärlek växer & inte förminskas. I relationer där jag känner mig respekterad och älskad för den jag är, framför allt där jag kan älska och acceptera mig själv fullt ut. I sammanhang där jag känner mig trygg.
Unga & äldre hör av sig till mig när jag delar, nu vågar de också. En av mina starkaste värderingar är att vara ärlig & öppen. Mår bäst då. Sedan att min bakgrund och det jag gått igenom kan ge andra mod att berätta gör att jag kommer fortsätta dela, skriva och känna.
Idag har jag till stor del tagit tillbaka makten över min egen kropp. Den känslan är oslagbar.
Jag älskar dig.