… inget att vilja ha mer utav. Är livets lärdom att vi först ska krångla till det lite, för att sen inse kanske?
Jag kan ha en tanke om att Livets mening är att komma fram till just det, att vi redan har just allt, och ska ge och vara precis allt i Varje given stund. Jag vill att min fackla ska brinna i högsta möjliga mån innan jag lämnar över till nästa generation. Bli ett med min själ igen.
Jag började jaga mentala kickar efter sjukdomen, helt ok och många av oss blir besatta av både arbete och personlig utvecklingsbrus. Helt ok och kan vara betydligt sundare än annat ”knark”. Inget rätt eller fel finns.
Men när andligheten kom in mitt liv eller snarare den magiska närvaron och dennes visdom, började jag hitta mina riktiga svar. Här snackar vi höga ljusa vibrationer.
Kär-lek, enkel-het, leva, vara, känna. Själens #drivkraft, när inget annat än just det som finns här och nu spelar roll. Harmoni. Inre frid.
Många kämpar nästan hela sina liv för att sedan komma fram till att det inte fanns något att vinna, bara sig själva.
Det är klart att dessa texter kan upplevas provocerande. Det är i början för många av oss lättare att ha en illusion om att det vardagliga ekorrhjulet är ett nödvändigt ont för att må bra, sen! Något måste det ju vara värt att lida i nuet för att njuta SEN, eller? Eller om bara den där personen eller yttre omständigheterna förändras så ska jag må bättre, sen! Vi ska bara vänta, klaga eller kämpa lite till. Sen så..? Eller: jag ska bara vinna lite utmärkelser till, sen sen sen(?)
Eller: ”stackars mig, allt är bara skit och kommer alltid vara så inget spelar någon roll alls”- mentaliteten. Att helt lägga sig platt som ett offer och inte ens vilja förändra det.
Ja som sagt, när vi inser att inget av detta behöver vara sant. Då kan det såklart göra ont. För vem vilar ansvaret på då? Jo oss själva, och vadå att jag kan förändra mitt liv och min mentala hälsa själv? Obs..
Antingen infinner sig lättnaden eller så gör vi först lite motstånd ’bara för att’ känns det som ibland. Lite som ett barn som inte riktigt fick som hen ville eller inte hade rätt. Gråta och spela lite sårade först, sen brukar acceptansen infinna sig ganska snabbt efteråt.
Det är vårt val vilken attityd vi vill ha inför det faktum att strålkastarna i vårt liv alltid kommer stråla starkast på oss själva och det val vi gör. Varför då inte välja en som känns skönare än drama och massa elände.
För jag har som sagt ibland en tanke om att,
Det inte finns något att jaga, kanske är det insikten i Livets saga.
Helt enkelt att försöka börja Vara.
