Idag tänker jag ofta: ”Hur fan pallade jag bry mig?” Träningspass, kalorier, kroppsvikt osv. Jag kommer ha en mentor för min utveckling hela livet ut. Älskar utveckling och för att jag vill fortsätta må bra, i och med mig själv och det liv jag lever. Idag lyfte jag alla fördelar med det friska livet. Delar med mig för att inspirera de som behöver:
NÄRVARON! Helt omöjligt förr med huvudet fullt med lögner och ätstörningssnack. MÖTET med andra människor, att kunna lyssna på riktigt, vara DÄR och även uppleva och lära nya saker om mig själv och andra. NYFIKENHETEN – på livet och allt! Inom mig och runt omkring. KÄRLEKEN, som jag känner både till mig själv och andra. Den där villkorslösa och starka som ibland pulserar hårt inom hela mig, påverkar mina val och annat jag gör och är, positivt.
SMAKERNA. Sinnena.
Det spontana SKRATTET. Det där riktiga skrattet från magen, som aldrig förr infann sig i det tomma skal jag då var med varken näring eller själ i. RELATIONERNA, åh, behöver jag ens säga mer? LUGNET i kroppen. Såå mycket stress och kroppsmärtor som rann av mig och försvann när jag började bli frisk på riktigt. När den värsta ångesten var över osv.
ÄVENTYREN och RESORNA som jag numera kan njuta av och DAGARNA som jag nu vill fylla med glädje och meningsfullhet och inte bara fly från som tidigare.
Men det jag tänker mest på nu är den genuina GLÄDJEN inombords och kärleken till jaget, igen. Bli ett med mig själv på ett djupare plan, mer än yta och personlighet. Känslan i att utvecklas. Det var fruktansvärt att förr känna hur jag snarare avvecklade, förminskade och hatade mig själv mer för varje dag som gick. Jag höll på med en massa kickar och annat för att kämpa mig lycklig i förnekelsen men minns så väl hur jag maxat ännu en dag och det slog mig; gladare än såhär kommer jag aldrig bli i detta tillstånd. Minns det så väl, kom till en punkt då det gick upp för mig att vadfan håller jag på med. Ren flykt från livet som tickade iväg.
Nej fy, lärorika år men aldrig värt det. Hellre mer fett på kroppen och ett lyckligt liv än tunn som en skyltdocka med noll livsglädje. Jag och Annso pratade om just det häromdagen. Glittret i ögonen och pirret i magen. Jag låter det avsluta mitt inlägg. <3
