När jag pratade inför en ungdomsgrupp förra veckan möttes jag av ovanligt mycket känslor. 12 åringar som redan börjat skada sig själva. 14 åringar som ibland inte vill leva längre. Förstår ni hur det skar i hjärtat av att höra deras berättelser?
Det händer så otroligt mycket i skolorna som vi måste agera på. Jag tycker att lärare borde utbildas inom mental träning (för att själva kunna hantera och lära ut inom exempelvis ”livskunskap”), hur man bemöter psykisk ohälsa och sist men inte minst – KONFLIKTHANTERING!
En tjej som redan hade mörka tankar om sig själv var dagen innan med om att en kille tog tag i hennes mage och sa: ”usch det där ska bort!”. Detta kan vara en avgörande kommentar för om någon tar sitt liv eller inte. Hon sa även: ”det som händer i skolan gör att jag hela tiden får bekräftat att mina tankar om mig själv stämmer.”
Under kvällens gång sa en annan tjej: ”när XXX smällde mig där bak sa läraren bara att jag skulle ha överseende med det. Han har ju sin diagnos.”
Ungdomar som är med om att lärare och andra vuxna inte vågar agera tillräckligt starkt. ”Det var väl inte så farligt” eller ännu värre: ”han är säkert bara lite intresserad av dig.” Vad lär vi våra ungdomar om kärlek då!? Jag blir tokig. Det är som att säga: ”dina känslor är inte viktiga.”
Vi får aldrig förminska någons känsla av en upplevelse. Detta sätter djupa spår. Det räcker inte med att säga: ”Såja XXX nu räcker det, så får man inte göra”. Just i detta fall behöver det vara hårt mot hårt! Upp med dem inför hela klassen med varenda öga mot deras håll. Titta de som mobbar djupt in i ögonen, agera direkt och säg ifrån på riktigt! Släpp inte blicken, viker du av vet eleven att han/hon har kontroll även över dina rädslor som vuxen. Vik aldrig blicken! Inget är för litet att agera på. En ”liten” pik kan vara avgörande för vad en annan elev gör mot sig själv när hen kommer hem.
Den dag det blir mer ”tufft” att vara snäll än elak, då kommer en förändring att ske. När de som mobbar inser att deras handlingar säger mer om dem själva är det inte lika lockande att kasta sitt inre hat på andra längre.
Mobbning är ofta en utlösande faktor för självskadebeteende. De som mobbar mår så klart dåligt själva vilket vi också ska ta hand om, men först behöver vi göra de medvetna om vad mobbning egentligen säger om dem själva så vi steg för steg kan ta ner deras fasad.
