Människor med svårigheter (läs: rädslor) för att reflektera inåt har ofta en tendens att lägga ansvaret för hur allting är utanför sig själva. Om det inte är partnern som ska ändra sig för att allt ska bli bättre, så är det chefen eller kollegan som får skulden för hur de mår eller har det.
På vilket sätt bidrar du till en bättre arbetsplats? Titta inte för mycket på dina kollegor utan agera själv! Möjligheten till att utvecklas och bli handlingskraftiga finns alltid inom oss själva.
Jag ogillar när en del tar genvägar, bidrar med negativ energi eller inte gör sina arbetsuppgifter för att senare lägga all skuld på dåligt ledarskap. Som anställd tycker jag man bör tänka sig in i chefens situation, och så klart även chefen i de anställdas men det har jag skrivit en del om tidigare. Om du varit chef på din arbetsplats, hade du velat ha dig själv som medarbetare?
Om en bara ska klaga utan att själv agera, vare sig det är i hemmet, på arbetsplatsen eller mot våra politiker – då tycker jag man kan slösa sin energi någon annanstans. Det jag ville ha sagt med detta inlägg är att det inte alltid är ledarens fel. Ditt agerande har betydelse.
I vår vision om att bidra till ett bättre samhälle behöver vi börja med vår egen delaktighet. Smutskastning och liknande sandlådsbeteenden hör inte hemma i sådana förändringsprocesser. Du och jag har lika stort ansvar för hur samhället ser ut idag. Ok?
